- Journalism's first obligation is to the truth.
- Its first loyalty is to citizens.
- Its essence is a discipline of verification.
- Its practitioners must maintain an independence from those they cover.
- It must serve as an independent monitor of power.
- It must provide a forum for public criticism and compromise.
- It must strive to make the significant interesting and relevant.
- It must keep the news comprehensive and proportional.
- Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience.
De här nio punkterna kännetecknar god journalistik, enligt journalisterna Bill Kovach och Tom Rosenstiel som skrivit boken “The Elements of Journalism – What Newspeople should know and the Public Should Expect.”
Idag upplever många att den gamla goda journalistiken urholkas, medan de nya sociala medierna blomstrar som aldrig förr. Fast är det verkligen så att de sociala medierna är på väg att konkurrera ut den gamla journalistiken? Jag tror inte det, men gammelmedia måste försöka anpassa sig till den nya situationen och visa att god journalistik behövs i ett demokratiskt samhälle.
Journalister har tidigare haft rollen som ”gatekeepers” och bestämt vilka nyheter som allmänheten ska veta och inte. Idag finns ingen begränsning för vilken information som når ut till allmänheten via bloggar och andra internetsidor. Personligen tror jag att den här förändringen har både positiva och negativa sidor. Det positiva är att de nya medierna kan uppmärksamma viktiga saker som glöms bort i gammelmedia, eller komplettera bilden av en händelse. Tidigare var det lätt för journalisterna att hålla tyst ifall tidningen de arbetade på hade problem eller hade gjort något fel, men idag kan olika missförhållanden avslöjas på internet. De sociala medierna granskar helt enkelt de gamla mediernas arbete. Jag tror även att de nya medierna kan öka intresset för att diskutera nyheter och göra fler unga människor aktiva i samhällsdiskussionerna. Hur man håller diskussionerna på en hög nivå är en annan fråga som tyvärr är för stor att ta upp här.
Sanning och etiska regler
Det negativa är att det är mindre fakta, rättvisa och ansvar på internet. Istället är det smalare ämnen och förenklade debatter, där argumenten ofta byggs på personliga åsikter och fördomar. I “The Elements of Journalism” sägs det att journalistikens första förpliktelse är till sanningen. Nyheterna lär människor om världen och därför måste de vara pålitliga. Hur sanningsenliga är egentligen de sociala medierna? All journalistik är självklart inte heller pålitlig, men pressen har i alla fall förbundit sig att följa vissa etiska regler, bland annat om att ge korrekta nyheter. I de sociala medierna däremot, framhävs åsikter som sanna och vem som helst kan kalla sig expert på ett visst ämne. Ingen tar heller ansvar för felaktiga uppgifter som cirkulerar runt. När vem som helst kan tycka om vad som helst, kan det bli svårt att hitta pålitlig information för någon som inte har studerat källkritik. Eftersom vi ständigt matas med så mycket information, så behövs journalistiken för att hjälpa oss att få ordning på den och reda ut vad som är sant.
Det negativa är att det är mindre fakta, rättvisa och ansvar på internet. Istället är det smalare ämnen och förenklade debatter, där argumenten ofta byggs på personliga åsikter och fördomar. I “The Elements of Journalism” sägs det att journalistikens första förpliktelse är till sanningen. Nyheterna lär människor om världen och därför måste de vara pålitliga. Hur sanningsenliga är egentligen de sociala medierna? All journalistik är självklart inte heller pålitlig, men pressen har i alla fall förbundit sig att följa vissa etiska regler, bland annat om att ge korrekta nyheter. I de sociala medierna däremot, framhävs åsikter som sanna och vem som helst kan kalla sig expert på ett visst ämne. Ingen tar heller ansvar för felaktiga uppgifter som cirkulerar runt. När vem som helst kan tycka om vad som helst, kan det bli svårt att hitta pålitlig information för någon som inte har studerat källkritik. Eftersom vi ständigt matas med så mycket information, så behövs journalistiken för att hjälpa oss att få ordning på den och reda ut vad som är sant.
De sociala medierna kan bidra med mycket bra information om viktiga ämnen, men enbart detta räcker inte för att kalla deras arbete för journalistik. I “The Elements of Journalism” står det:
”The discipline of verification is what separates journalism from entertainment, propaganda, fiction, or art.”
Journalistik ska inte vara byggd på antaganden eller åsikter, utan på fakta som har bekräftats är sanna. Om den inte gör det, så kan inte personen som har skrivit den kalla sig journalist, hur bra texten än är. Det handlar inte om ifall texten publiceras i en dagstidning eller på en blogg, utan om hur personen har arbetat och för vem den arbetar.
”The discipline of verification is what separates journalism from entertainment, propaganda, fiction, or art.”
Journalistik ska inte vara byggd på antaganden eller åsikter, utan på fakta som har bekräftats är sanna. Om den inte gör det, så kan inte personen som har skrivit den kalla sig journalist, hur bra texten än är. Det handlar inte om ifall texten publiceras i en dagstidning eller på en blogg, utan om hur personen har arbetat och för vem den arbetar.
Jag tycker även att en person som utger sig för att vara journalist ska följa pressens etiska regler. Tyvärr har både dubbelkollandet av fakta och etiken minskat, på grund av de nya mediernas inflytande. Tidningarna pressas att publicera snabbare och publicerar mer och mer information om till exempel brottslingar, med motiveringen att informationen redan finns ”där ute”, på nätet. Den här utvecklingen leder till att gammelmedias trovärdighet minskar om de spridda uppgifterna visar sig vara felaktiga. De måste bli bättre på att kolla sina fakta, vara öppna med sina källor och ta reda på fler saker själva istället för att snabbt plocka in färdiga texter. Att bli bättre på verifiering är det bästa motgiftet mot att inte köras över av den nya journalistiken, menar Kovach och Rosenstiel.
Självständighet och lojalitet mot läsarna
En annan viktig faktor för trovärdig och god journalistik är att vara oberoende från dem man bevakar. Ibland känns det tyvärr som om både de gamla och nya medierna tänker mer på sitt eget varumärke och framgång i jakten på att tjäna pengar, än vad de tänker på sina läsare. Jag håller med Kovach och Rosenstiel om att journalisternas främsta lojalitet ska vara till medborgarna, inte till cheferna eller företagen. Hur ska man annars kunna lita på att det som skrivs är sant och inte bara propaganda? Problemet är att cheferna för medieföretagen vill tjäna pengar på journalistiken och därmed också vara med och styra rapporteringen. Det gör de genom att ge folk enkla och ”smaskiga” nyheter som alla vill läsa om, på bekostnad av den goda journalistiken som faktiskt får läsaren att tänka till.
En annan viktig faktor för trovärdig och god journalistik är att vara oberoende från dem man bevakar. Ibland känns det tyvärr som om både de gamla och nya medierna tänker mer på sitt eget varumärke och framgång i jakten på att tjäna pengar, än vad de tänker på sina läsare. Jag håller med Kovach och Rosenstiel om att journalisternas främsta lojalitet ska vara till medborgarna, inte till cheferna eller företagen. Hur ska man annars kunna lita på att det som skrivs är sant och inte bara propaganda? Problemet är att cheferna för medieföretagen vill tjäna pengar på journalistiken och därmed också vara med och styra rapporteringen. Det gör de genom att ge folk enkla och ”smaskiga” nyheter som alla vill läsa om, på bekostnad av den goda journalistiken som faktiskt får läsaren att tänka till.
Journalistiken handlar mer och mer om underhållning och här måste det ske en förändring i gammelmedias tankesätt. För varför skulle läsarna som vill ha ren underhållning välja att läsa en tidning, när det finns så många fler underhållande saker i de sociala medierna? De som vill läsa om de viktigaste nyheterna i tidningen kan istället ”skrämmas bort” när nyhetsrapporteringen blir allt mer ytlig. En nyhetstext ska självklart inte vara tråkig, utan intressant, men det behöver inte utesluta att den har något viktigt att säga.
Vad bör gammelmedia göra?
Förutom att försöka uppfylla punkterna för god journalistik, så bör gammelmedia anpassa sig mer till den nya tekniken för att skapa närhet till läsarna. I dagens läge har många tappat förtroendet för journalistiken och därför är det viktigt att öka förtroendet igen. Ett sätt att göra detta är att låta läsarna få mer insyn i mediernas arbete, alltifrån hur nyheterna väljs ut, till hur insamlingen av källor går till och hur man resonerar i etiska frågor. Med mer förståelse känner sig läsarna närmare medierna och förtroendet ökar för att de flesta journalisterna arbetar för att informera allmänheten om viktiga samhällshändelser.
Vad bör gammelmedia göra?
Förutom att försöka uppfylla punkterna för god journalistik, så bör gammelmedia anpassa sig mer till den nya tekniken för att skapa närhet till läsarna. I dagens läge har många tappat förtroendet för journalistiken och därför är det viktigt att öka förtroendet igen. Ett sätt att göra detta är att låta läsarna få mer insyn i mediernas arbete, alltifrån hur nyheterna väljs ut, till hur insamlingen av källor går till och hur man resonerar i etiska frågor. Med mer förståelse känner sig läsarna närmare medierna och förtroendet ökar för att de flesta journalisterna arbetar för att informera allmänheten om viktiga samhällshändelser.
En av journalistikens uppgifter är att engagera läsarna i texterna, och detta går utmärkt att göra med hjälp av internet och sociala medier. Man kan till exempel använda hjälpmedel som video, ljud, bildspel, bloggar och chattar för att skapa mer intresse kring en nyhet. Eller låta läsarna skicka in nyhetsbilder, som BBC gjorde efter terrorattentaten i London 2005. Vissa medier är redan idag relativt bra på det här, medan andra skulle kunna bli mycket bättre. För att människor ska få ett större förtroende för journalister så är det viktigt att det finns en dialog med läsarna. Möjligheten till detta har ökat tack vare internet, och det borde man i gammelmedia se positivt på, även om man i vissa fall fått problem med nätdiskussioner som spårat ur och tvingats ta bort kommentarsfunktionen. Jag kan förstå varför vissa tidningar har tagit bort den, en tidning ska ju inte vara ett forum för hat och personliga påhopp, men samtidigt borde det vara tidningarnas ansvar att hitta en fungerande lösning på problemet. Aftonbladets lösning är i nuläget att låta läsarna kommentera nyheterna från sina Facebook-konton, vilket känns som ett bättre alternativ än att helt ta bort chansen för läsarna att kommentera.
Avslutningsvis håller jag med Kovach och Rosenstiel om att demokrati är kompromisser. Jag är säker på att det kommer att finnas plats för både gamla och nya medier i framtiden, om de bara lär sig att kompromissa och dra nytta av varandra.
Du skriver att gammelmedia granskas av de sociala medierna. Detta håller jag till fullo med om, men jag tycker inte man får glömma bort att de sociala medierna även granskas av gammelmedia, dels journalistiskt men även rent innehållsmässigt.
SvaraRadera”Det negativa är att det är mindre fakta, rättvisa och ansvar på internet.”. Återigen håller jag med, men samtidigt inte. Jag förstår vad du menar, men samtidigt finns det både mer fakta, rättvisa och ansvar på internet än i gammelmedia. Skillnaden är att fakta, rättvisa och ansvar i gammelmedia är byggt på en tradition av tilltro som mottagaren har godkänt. Vi litar på deras fakta, att nyheten har gjorts rättvisa och att ansvaret för att det levereras korrekt till samhället ligger hos gammelmediet. På internet finns oändligt med fakta och åsikter och alla har rätt att uttrycka sig. Avvägningen av vad som är sant och vad som inte är det är upp till mottagaren i detta fall. Du klargör själv skillnaden senare i stycket i och med ”All journalistik är självklart inte heller pålitlig, men pressen har i alla fall förbundit sig att följa vissa etiska regler, bland annat om att ge korrekta nyheter. I de sociala medierna däremot, framhävs åsikter som sanna och vem som helst kan kalla sig expert på ett visst ämne.” Jag kan också tycka att ansvaret på internet är längre. Samtidigt tar jag inte som mottagare till mig av vad en icke ansvarstagande person säger via internet. Därför tror jag källkritiken på internet måste öka för att de ska kunna konkurrera med gammelmedian.
Jag gillar ditt avslutande stycke där du ger gammelmedia konkreta förslag på hur de kan utvecklas. Du skriver här att mottagarens åsikt och insyn måste öka vilket jag även jag tror är en nyckel för gammelmedian. Sen kan jag inte riktigt förstå den tilltron gammelmedia har till facebook som en sajt där folk uppger sig för att vara sig själv och stå för sina åsikter. På facebook är det lika lätt som på alla andra sociala medier att utge sig för att vara någon man inte är.
Jag tackar för god läsning som fick mig att tänka till ytterligare en gång. Det är svårt att komma fram till något och det går nästan alltid att dra ett resonemang ett varv till. Därför ger jag dig ett extra plus för dina konkreta tips i slutet.
Timmy Weiffert
Det finns mycket intressant i ditt inlägg som sätter igång mina tankar och det var svårt att välja vad jag skulle ge respons på.
SvaraRaderaDu skriver att journalister tidigare har haft rollen som gatekeepers och bestämt vilka nyheter som allmänheten ska få ta del av och att det idag inte finns någon begränsning för publicitet via bloggar och internetsidor. Jag funderade lite över detta när jag läste din text. Människor har alltid varit varit intresserad av nyheter och jag tror att det alltid har funnits alternativa vägar för den som har velat sprida information som inte passat de som varit "gatekeepers". När tryckkonsten och tidningarna kom, gavs möjligheten att kontrollera den information som spreds, men det gav även möjligheten för vem som helst att trycka och sprida vad som helst i illegala tidningar och pamfletter. Ingen gatekeeper eller varningar om hårda straff kunde stoppa dem. Vi ser det även idag, inte bara i länder där det är illegalt att trycka vad som helst, utan även i i ett så pass fritt land som Sverige. Människor har ett behov av att få skriva vad de vill och andra vill läsa vad de har att skriva. Frågan är hur vi ska hantera det. Du ger några konkreta exempel, vilket är ett bra grepp. Du skriver bland annat att de som utger sig för att vara journalister ska följa pressens etiska regler och det tycker jag är en självklarhet. En presslegitimation borde vara en kvalitetsstämpel som borgar för att dess ägare följer de nio punkterna som kännetecknar god journalistik, men tyvärr är det inte så enkelt. Jag har aldrig hört talas om att någon skulle ha blivit av med sin legitimation för att den misskött sig och det är förvånansvärt enkelt att skaffa en presslegitimation. Det gör att titeln journalist inte alls borgar för något trovärdigt, vilket den borde göra. Men jag tror dessvärre att det inte är möjligt att vi någonsin kan nå ett läge där allt alla utbildade journalister publicerar är korrekt, även om vi bör sträva efter det. Du skriver att en möjlighet kan vara att gammelmedia ska öka sitt förtroende genom att släppa in sina läsare. Och det låter bra, men jag tror även att läsaren måste ta sitt ansvar. Det är vår skyldighet att alltid ta på de källkritiska glasögonen när vi läser oavsett om det är publicerat i gamla, nya eller kommande medier. För så länge vi väljer att läsa de nyheter som inte publicerats seriöst så skapar vi utrymme för dem oavsett i vilket media de har publicerats.
Jag gillar det du skriver på slutet att gamla och nya medier ska lära sig att dra nytta av varandra. För nya medier kommer, det går inte att stoppa och då gäller det att nyttja fördelarna.
Tack för intressant läsning!
Kristina Bennet Westre
Bra och tydligt resonemang där du vänder på ett antal stenar. God analys. Och jag tycker att du sätter fingret på något väsentligt när du skriver:
SvaraRadera"Förutom att försöka uppfylla punkterna för god journalistik, så bör gammelmedia anpassa sig mer till den nya tekniken för att skapa närhet till läsarna."
Gary Bergqvist